Publicerad den 1 kommentar

Autism – my life on stage

If you want to read this in english, visit my page on Instagram; https://www.instagram.com/p/Cg_lXkgsUqN/

Inte kunde väl jag- kamelonten ha autism?

När min psykolog sa att hon såg tecken som kunde tyda på autism skrattade jag. Jag kände inte igen mig i den stereotypa bilden av en autistisk person som har svårt med socialt umgänge. Jag? Knappast. Placera mig i vilken grupp människor som helst och jag anpassar mig som en kameleont var vad jag trodde på den tiden eftersom det var en färdighet jag brukade ha i många år tills jag blev utmattad och deprimerad och inte längre orkade. Jag trodde att det bara var en tidsfråga innan jag återigen skulle bli mitt gamla jag igen, kamelonen. Där och då insåg jag ännu inte att jag metaforiskt precis satt med en nyckel i handen. Lyckligtvis förstod min psykolog det.

Mästarinna på att spegla andra människor

Jag har alltid kommit överens med alla människor och kunde lätt umgås i olika grupper och anpassa mig till olika sociala omständigheter på ett kick. Jag har aldrig tillhört någon speciell grupp och alltid rört mig genom olika sociala tillhörigheter. Ena dagen öl på en lesbisk bar och politiska samtal med folk på vänsterkanten, och nästa dag förfest med förnäma borgerliga människor. Jag hade inga fördomar och flöt omkring i olika sociala sammanhang som att en artist gick från en scen till en annan. En mästarinna på att spegla andra människor.

Mängder av yrken och flertalet studier men aldrig vetat vad jag velat

I skolan, i fotbollslaget, som reseledare, förskollärare, kriminalvårdare, undersköterska, säljare, servitris, hälsocoach, informatör. Studier inom turism, miljöfrågor, folkhälsa, media, juridik; you name it. Genom åren har jag haft så många yrken att det är svårt att räkna upp alla. Fast jag har aldrig vetat vad jag vill jobba med, eller “vad jag vill göra med mitt liv”. Men jag har alltid, oavsett vilken “scen” jag varit på, vetat hur jag ska spela min roll. Jag har varit gäst på så många områden i livet. En besökare som presterar bra ett tag, för att sedan ta mig vidare till en annan scen. Som en fjäril. Men till skillnad från fjärilen som suger nektar och energi från blommorna, rann energin ur mig i samma takt som jag fladdrade från scen till scen tills min energi, jag likt fjärilens korta livstid, ebbade ut och dog.

Energin tog slut

Jag stannade sällan om någonsin upp och frågade vart jag skulle eller vad jag ville. Alldeles för upptagen med att navigera och passa in. Stannade aldrig länge på samma ställe. Jag trodde att det handlade om jag var uttråkad. Kanske sant till viss del. Men jag vet nu att en stor del av min flyktighet var att jag bara kunde spela en viss roll en liten stund. Sedan var jag tvungen att ta mig vidare ftersom orken tog slut. Jag fortsatte så här tills min energy örjade svikta vid tjugofem års ålder när jag inte längre kunde hålla det höga tempot. Jag kraschade för första gången. Efter det skulle jag ändå fortsätta att uppträda, om än på färre scener och sammanhang i flera år till. Tills jag sakta bleknade ännu mer och inget fanns kvar av mig. Då hade jag inte längre energin att spela någon roll alls. Jag var ett spöke som försökte ta mig igenom vardagen. Jag ville ingenting och orkade ingenting.

Återvände till alla scener i minnet efter autismdiagnosen

Psykologens misstanke om autism resulterade i utredning och under flera år befann jag mig igen på alla dessa scener efter att ha fått min diagnos. Till minnet av alla olika roller jag hade spelat. Den här gången naken. Utan mask och med insikten att de roller jag tagit hade dolt vem jag verkligen var. Det är förstås inte helt sant. Visst hade det funnits glimtar av mig och vem jag är här och där. Men aldrig särskilt länge. Omedvetet har jag alltid klivit in på nästa scen, och nästa, och nästa. Jag visste inget annat sätt.

Identitetskris

Nu. Några år efter diagnos och någon form av identitetskris bakom mig presterar jag inte på samma sätt längre. Inte bara för att jag fick reda på att jag är autist. Även om jag skulle vilja så orkar jag inte längre. Det som började i mellanstadiet med att jag insåg att det var något med mig som inte var okej och som behövde täckas över, något som sedan dess har validerats och förstärkts på olika sätt genom åren och som gjort mig till en kameleont, är nu mer ofta synligt igen.

Där är jag

Det är jag. Personen som gjorde mina kamrater obekväma ibland förr i tiden. Som sa och gjorde konstiga saker. Den som helst spenderade sin tid ensam eller tillsammans med någon annan lustigkurre som gick genom livet med humor och konstiga upptåg och inte brydde sig om vad andra tyckte. En person som ofta saknar energi att le och småprata och därför ibland kan upplevas som oförskämd eller osocial. En person som är direkt, knäpp och kan tyckas ha så mycket energi ena stunden och i nästa stund ingen alls. Som är antingen av eller på. En person som kan leverera punchlines och få dig att skratta utan att inse själv att det jag sa var kul eftersom jag bara var direkt och ärlig eller tolkade något du sa bokstavligt. En person som i ett samtal kanske säger raka saker bara för att jag är nervös eller saknar energi att filtrera vad jag tycker från det jag säger. Det är inte så att jag inte respekterar dig eller vill vara annorlunda än du,. Jag är bara jag.

En liten disclaimer om att vara “direkt”

Med detta sagt vill jag dock säga att jag inte är ett fan av personer som säger sin mening i allt och hävdar att de bara är ärliga. Jag har lärt mig vad man säger och inte säger och har bra koll på sådant och förstår i vilka situationer det inte är läge att vara ärlig. Jag skulle nog till och med drista mig till att säga att alla år av rollspelande har gjort mig extremt diplomatisk. När jag menar att jag är direkt är det ofta mer att jag tolkar saker ordagrannt och min mun hinner ibland före hjärnan med tolkningen. Men som sagt, jag häver inte ur mig så kallade åsikter och kallar dem för ärlighet. Det är bara otrevligt i min mening.

1 reaktion på “Autism – my life on stage

  1. I need to to thank you for this good read!! I definitely loved every little bit of it. I have you book-marked to look at new things you postÖ

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.