Publicerad den Lämna en kommentar

Autistic Burnout

The jeans and the patch in the t-shirt itch. Hair feels electric. My whole being feels like a great itchy discomfort. The humming noise of the bus threatens to burst my eardrums. The air is so stuffy. All scents seem amplified. Damp wool, breaths, rubber, perfume. A wall that pushes me into a corner.

The memory of Friday’s disco goes on endless repeat in my head. The guy I’m in love with who chose another girl and tap danced right in front of my eyes. The lump in the throat. A funny feeling of having been cheated without understanding how and why. The music that rang in the ears and everyone talking around. The body that screamed escape but was forced to stay. How I pretended to be interested in terms like mini, midi and long skirt.

The memory is mixed with all the impressions from this morning. My family’s sounds and smells they give off just by existing. Sounds of sticky feet against plastic mats. Scent of eggs, hairspray and dads aftershave. The heat steam from a curling iron. I hate the feeling inside me, just wanting them all to disappear and leave me alone and in peace.

Once at school, I am greeted by a sea of ​​stares. They feel like laser beams. I have no shield. Even though it should be impossible, since there are so many voices, I still make out nuances, whispers, giggles. It’s like I have an extremely sharp camera in my head that insists on documenting every detail even though all I want to do is curl up in a little ball and scream. (Although that, to be honest, is an after-the-fact construction by the adult who writes this text.) Now and then I can’t think like that, I’m busy with all the impressions.

“You have a real Colgate smile”, Grandma says, “that will get you far.” So I smile. The body tenses like a shield. In the classroom; clearing of throats, sneezing, chairs being moved and people coughing and breathing loudly. Pencils scrape, erasers squeak. I look around. Don’t understand why no one reacts. All sounds are amplified. As if someone turned up the volume.

It’s an English test. I steel myself. Biting my cheek and doing my best to shut out all sounds. Squinting through bright fluorescent lights that make the eyes water and translate the Swedish words into English. The test is corrected there and then on the spot and I I score 100%.

The next day I can’t get out of bed. I feel sick. But I’m not sick. Not physically. No fever. No sore throat. It’s inside me. Like a chafing and an endless fatigue that makes me barely able to move. I just know that if everything doesn’t just go black and quiet soon, something inside is going to explode.

What I don’t understand then, is that everything already had exploded. Several times. All the time. That the explosion was inside me. An implosion. That the fatigue I experienced was a result of everything being too much for too long. That all impressions, demands and my constant attempt to fit in had itś price. That Colgate smile, as grandma called it, together with the unbroken facade made me periodically end up in autistic burnout not understanding why. No one understood. Since no one knew I was autistic.

But that’s how it is. When things are too much for too long, it doesn’t work anymore. Thatś the case for all people, autistic or allistic. But for autistic people, just existing in a neurotypical world is too much to begin with. Itś like you start off with minus fifty points in a game where everyone else starts at zero. Then add the extra layer of navigating and trying to perform with everyday life as well and you get the perfect formula for a burnout.

If you want to hear other autistics experiences of this you find it here where I first posted this text https://www.instagram.com/p/CiW8XH1M6J8/

Thank you for reading.

Publicerad den Lämna en kommentar

You dont ‘t look autistic

Is often one of the first things someone says when I tell them I’m autistic. Surprising and annoying often said with a positive undertone. As if it were a compliment.

I’m used to similar comments. When I first fell in love with a girl when I was eighteen, people often said “But you don’t look gay”. And that undertone of something positive in that statement. As if I could at least take comfort in the fact that I didn’t look gay .

All people use stereotypes to some extent to navigate. It is easier for the brain if certain things can be placed in compartments. Farmers are one way, hipsters another etc. When we do that, prejudices are also automatically formed. There is nothing strange about it. We all have prejudices. For a hipster, it may not do much to stand for certain features because they are not a vulnerable group. On the contrary, they represent high status in society.

This is not the case for autistics or LGBTQ+ people. It is still negative in the eyes of many to belong to any of these groups, not to mention being both autistic and LGBTQ+. When you say “you don’t look autistic or gay” with that underlying positive tone you’re not only undermining who I am. You also make me understand that it is something negative.Maybe you think you’re comforting me, making me feel included. But the result is the opposite. Why wouldn’t I want to look autistic or gay? Like it’s something bad?I

f you’re going to necessarily conflate my appearance with being autistic or queer, then say “congratulations, you really do look autistic/queer”. Like that’s a good thing. Like that’s the best thing in the world. Because it is . For me. Because that’s who I am.

If you want to hear what other autistics have to say about this, you find a lot of comments about that here where I first posted this text https://www.instagram.com/p/CirqyvJsMfe/

Thank you for reading.

Publicerad den 5 kommentarer

Autism & sommar

autismochsommar

Ljus, värme, ledighet och mer aktivitet

Jag tycker om sommaren, gillar ljuset, värmen och att slippa ha så mycket kläder på mig. Livet blir på vissa plan lite enklare helt enkelt. Men riktigt så enkelt är det inte. Som med det nästan allt annat i livet finns det två sidor av samma mynt. De flesta människor jag känner blir lite piggare på sommaren, är utomhus mer och utövar fler aktiviteter så som att tillexempelvis åka på semester, umgås med vänner och familj mer när ledighet erbjuds. Det blir likadant för mig, mestadels för att de människor jag väljer att umgås med har lite mer tid och också är piggare och mer sugna på att ses. Jag har dock fortfarande begränsat med energi och växlar jag upp för mycket och gör mer än jag orkar resulterar det ofta i ångest och utmattning vilket jag helst vill undvika.

Över eller underkänslig för värme

Många autister har svårt att reglera kroppstemperatur. En del är överskänsliga för temperaturväxlingar och en del är underkänsliga. Att blir överhettad kan resultera i ökad risk för meltdowns hos autisten. För de som är underkänsliga för temperatur kan resultatet bli att de helt enkelt inte känner att de är överhettade och risken finns att man då inte tillexempel skyddar sig mot solen genom att smörja in sig med solkräm, eller glömmer bort att dricka vatten och blir uttorkad. I båda fallen, oavsett om man är över eller underkänslig är det på sommaren en utmaning som autist om man har det här problemet med värme. Ett sätt att förebygga är att sätta alarm för att komma i håg att dricka vatten, att ha som rutin att alltid kontrollera väderrapporten på morgonen, att ha med sig en vatttenflaska och en uppsättning svalare kläder i en ryggsäck om man ska någonstans.

Ensamhet och FOMO

Jag har spenderat ganska mycket tid på olika autismforum på nätet genom åren och något som verkar vara gemensamt för många autister på sommaren är att det finns ett stort mått av ökad ensamhet och FOMO under den här årstiden. Just på grund av att folk i allmänhet vistas mer utomhus, är lediga och då har tid att göra mer saker, kan det bli jobbigt för en autist som kanske behöver vara hemma eller dra sig tillbaka inomhus på grund av värme eller begränsad ork. Sociala medier svämmar över av grill, bad och rekreationsbilder under sommaren och det är inte svårt att känna känslor av både ensamhet och ett visst mått av FOMO (fear of missing out) under den här årstiden, mer än annars. För mig har det hjälpt att spendera tid på nätet i olika grupper på facebook där andra autister skriver och delar med sig av samma problem och öppet talar om sina känslor kring det här. Jag har dessutom blivit lite bättre på att ta mina signaler på allvar och förstår lite bättre mina behov av att inte vara med på allt eller tvinga mig att vara utomhus om det är för varmt eller om jag helt enkelt känner att jag behöver vila inomhus.

Ljuskänslighet

Det blir ljusare ute på sommaren, på gott och ont för många autister som är ljuskänsliga i vanliga fall. Många autister har sömnproblem och på sommaren kan det bli än svårare att sova när det är ljust längre på kvällarna. Problem med ljuskänslighet kan resultera i koncentrationssvårigheter, utmattning/fatigue, irriterade ögon, huvudvärk, migrän och för vissa till och med epilepsianfall om de har epiepsi. Ofta märks inte dessa symptom direkt när man utsätter sig för ljus, utan kommer först timmar senare och det kan därför vara svårt att koppla symptomen till just ljuskänslighet. Förebyggande åtgärder kan vara solglasögon, hatt/keps, parasoll, solparaply, mörkare persienner/rullgardiner och att prova en sovmask. Jag använder sovmask under sommarhalvåret och tycker att det fungerar bra.

Ändrade rutiner

Ytterligare en utmaning för många autister på sommaren vid ledighet från skola eller jobb är att de rutiner man vanligtvis har där försvinner när man går på semester. För många med autism kan livet te sig kaotiskt och rutiner och struktur hjälper till att skapa ordning i en kaosartad värld. När en given struktur faller kan det för autisten vara svårt att navigera vilket kan resultera i att hen känner sig överväldigad. Åker man dessutom i väg på semester kan det här bli än mer tydligt. För att minska stress i vardagen kan det vara bra att försöka att hänga upp sina dagar på vissa rutiner även när man är ledig. Försök att sätta några fasta rutiner för dig själv kring det som är viktigt, kanske en morgonrutin, en lunchrutin, en eftermiddagsrutin osv och håll dig till den under sommaren så gott det går för att skapa kontinuitet och lite mer ordning i tillvaron. Jag som har en hund som jag ensam är ansvarig för får mycket gratis tack vare att jag behöver bibehålla hennes rutiner. Därför bygger jag mina dagar kring hennes rutiner och på det sättet tvingas jag till att ha bättre rutiner själv.

Hur är sommaren för dig?

Skriv gärna några rader i kommentarsfältet nedan och berätta vad som är svårt för dig på sommaren. Tack för att du läser. Dela gärna inlägget på sociala medier och hjälp mig att sprida kunskap om autism. Vill du följa mig på instagram heter mitt konto där unmaskedbyanna, klicka på instagramikonen på bloggen så hittar du mig.