Publicerad den 6 kommentarer

Högfungerande autist förvarar fisk på uteplats

Autistisk och högungerande

Det här inlägget berör både fisk och ironi, men det övergripande temat är ordet “högfungerande” i förhållande till autism. När jag fick min autismdiagnos i vuxen ålder var jag först tveksam till diagnosen. Det var min psykolog på vårdcentralen, där jag gick i terapi i samband med ännu en utmattning, som föreslog en utredning inom npf-området. En utredning som sedemera visade att jag, utan tvekan, är autistisk.Men högfungerande.

Aspergers syndrom, atypisk autism och autismspektrum

I mina diagnospapper står det att jag har Aspergers syndrom, trots att den underdiagnosen sedan 2013 inte längre tillämpas och ej används i DSM-5. Numer befinner man sig på ett spektrum. Ett autismspektrum som har tre svårighetsgraderingar.

1. Kräver stöd.

2. Kräver omfattande stöd.

3. Kräver mycket omfattande stöd.

Anledningen till att man tagit bort underdiagnoser så som Aspergers syndrom eller atypisk autism beror bland annat på att det inte finns något vetenskapligt stöd för att dela upp funktionsnedsättningen eftersom man inte har kunnat hitta några kvalitativa skillnader i funktionsnedsättningen. Det vill säga; det är samma funktionsnedsättning hos alla med autism, det som skiljer är svårighetsgrader av liknande problematik. 

Diagnoskriterier för autism

Mer information om vad de här svårigheterna består i och hur de diagnostiseras finner du nedan.

https://www.autism.se/om-autism/autism/diagnos-hur-stalls-det/diagnosmanualer-och-kriterier/

Högfungerande autism

Jaha. Tack så mycket då. Autistisk men högfungerande. Då vet jag. Ja, det var så det presenterades för mig. Att jag var en högfungerande autist.Kanske hör ni ibland ordet högfungerande i samband med autism? Inte sällan presenterar sig autister själva som högfungerande för att beskriva sin autism. Så har även jag gjort tills helt nyligen då jag började fundera på vad ordet högfungerande egentligen innebär och vad det är hos mig som är högfungerande.

Skarp intelligens och lingvistisk kompetens maskerar autistens svårigheter

Efter en googling på högfungerande autism hittar jag bland annat den här beskrivningen på webbplatsen Utforska sinnet:

“Vissa personer diagnostiseras med högfungerande autism. Deras skarpa intelligens och lingvistiska kompetens maskerar ofta andra begränsningar, som brist på socialitet och känslomässiga problem”

Trots att den som formulerat texten uppbenbarligen inte har koll på att det inte finns någon diagnos som heter högfungerande autism, sammanfattar ovanstående beskrivning ändå väldigt bra de förklaringar jag själv har fått i vården kring varför min autism inte upptäckts tidigare.Min intelligens och min språkliga förmåga har dolt mina svårigheter.Man lägger förklaringen till varför min autism inte upptäckts på mig som individ, med lite inbakat smicker.

Låg kunskapsnivå om autism inom vården

Jag kan snarare tycka att det är vården som inte har haft kompetens nog att skrapa lite under den där högpresterande ytan. Tecknen finns där överallt. Jag skulle vilja påstå att kunskapen om hur autism kan yttra sig, och speciellt för kvinnor, är för dålig helt enkelt. Ett exempel på det är när jag genomgick min andra utredning som screenade för i princip alla diagnoser som finns i DSM-V och man inte hittade någon lämplig diagnos för mig och pysikiatrikern ringde upp mig för att meddela det och i samma samtal sa; ja det enda som återstår är ju en npf-utredning, men jag tror inte att det är aktuellt med tanke på att du har en universitetsexamen. Det är alltså inte en allmänläkare som uttalar sig så här, utan en psykiatriker.Om inte ens en psykiatriker har större kunskap om autism än så finns det stora kunskapshål inom vården.

Högfungerande beteende maskerar autistens svårigheter

Mitt så kallade högfungerande sätt har gjort att jag maskerat mina svårigheter i ett försök att passa in. Inte så att jag har förstått att jag är autistisk och gjort något för att döllja det. Nej, utan som i att jag aldrig har förstått att inte alla kämpar med att inte ha energi kvar efter arbetsdagen. Att inte alla är utmattade hela tiden så till den grad att de får panik när de kommer hem efter arbetet och inser att de dagen innan plockat fram en hel laxsida ur frysen som nu ligger på diskbänken och håller på att falla i sär i sommarvärmen och fyller hela lägenheten med en outhärdlig odör. Att inte alla känner att de där och då verkligen inte under några omständigheter har någon som helst energi kvar att stoppa laxen i en soppåse och gå ut till soptunnan som ligger femtio meter utanför lägenheten och slänga fisken, utan i stället öppnar balkongdörren och lägger laxen på uteplatsen för att samla energi för att kanske lite senare orka gå bort med den till soporna.

Högfungerande student med lax på uteplats och obetalda hyror

I den här laxperioden var jag så “högfungerande” att jag för att slippa ta några beslut eller behöva tänka, eller utsätta mig för några som helst fler intryck än vad jag redan utsattes för, bodde i en tvåa utan möbler. Allt jag hade var en madrass på golvet och alla mina böcker i höga staplar på golvet. Minimalism tänkte jag då, det är ju bra, och till och med lite inne. Men sanningen, så här i efterhand, var att jag inte hade någon energi att styra upp ett möblemang. All min energi gick åt till att försöka vara en person som orkade gå till jobbet. Ett jobb som bestod av en heltidsanställning i en skivaffär.Vid flera tillfällen glömde jag bort att betala hyra för den lägenheten jag hyrde i andra hand och fick påringning och brev från personen jag hyrde av och skämdes enormt mycket för att jag försatt henne i en situation där hon fick kravbrev från hyresbolaget.Samma vår hade jag avslutat både en sociologi och en juridikkurs med höga betyg på universitetet.Högst sannolikt var jag bara lat och slarvig som förvarade en lax på uteplatsen i flera dagar innan lukten fick mig att slutligen fick mig att slänga den i soporna, inte hade några möbler och glömde betala hyran.

Högfungerande, utmattad och deprimerad

Den där ojämnheten som ställer till det. Som gör att man slår på sig själv för att det ju inte är rimligt. Hur kan det vara så lätt att förstå komplicerade texter och skriva tentor med höga betyg samtidigt som man inte klarar av att gå och slänga en lax i soptunnan?Det här så kallade “högfungerandet” har fått mig att banka skallen i väggen så många gånger. Det har fått mig att trots att jag är så trött att jag vill kräkas, resa mig upp och fortsätta med en tillvaro som så uppenbart inte fungerar.Mitt så kallade “högfungerande” har lett mig in i en nedåtgående spiral bestående av otaliga depressioner och utmattningar.

Intellektuellt högfungerande men fundamentalt fel som person

Var jag högfungerande när jag rent kunskapsmässigt hade lätt för mig i grundskolan men där samtliga tjejer i klasserna 5-6 på samma skola hävdade att det var något med mig som gjorde att de inte ville vara med mig? Något som de en kväll i en gillestuga i det lilla samhälle jag bodde, i ett försök av två äldre tjejer i det stall jag på den tiden red i, att bena ut vad det egentligen berodde på att jag blev mobbad. En och en fick tjejerna i klass 5-6 berätta vad det var jag hade sagt eller gjort som fått dem att ta avstånd från mig.Jag minns inte de olika anledningarna, mer än att de var vaga och hade mer att göra med något odefinierbart hos mig som person, snarare än något jag hade sagt eller gjort.Det jag minns starkast från den kvällen är hur jag står utanför huset i vars gillestuga jag nyss befunnit mig och där jag lämnat kvar de andra för att ensam gå hem i en råkall novemberkväll där utandningsluften snirklade sig bort över sjön, är insikten om att det är något fundamentalt fel med mig som person och att jag behöver dölja det. Jag vet inte vad det är som är fel, eller hur det ska gå till för att dölja det, men jag vet att jag måste om någon ska tycka om mig. 

Mer och bättre kunskap om autism

Jag skriver inte det här för att du som läsare ska tycka synd om mig, utan för att jag vill berätta om hur det var för mig. Jag var tio år när händelsen i gillestugan ägde rum. Jag tänker på hur många barn som i samma stund som jag skriver det här nu kanske genomgår liknande upplevelser. Förstår och känner att något är annorlunda med dem, och i samma stund som de förstår och känner det, också bestämmer sig för att stoppa det där annorlunda i ett litet skrin, låsa skrinet och kasta bort nyckel i tron om att det är enda alternativet för att bli omtyckt.Kunskapen om autism behöver bli bättre och framförallt mer nyanserad.Det hade räckt att en enda person hade sett mig och hur jag kämpade bakom den där fasaden av maskering och högpresterande. En person med kunskap om hur autism kan yttra sig när det inte alltid är uppenbart och maskeras av så kallat “högfungerande”.

En enda person

Jag har fått frågan om det går bra att dela mina inlägg på olika plattformar i sociala medier och svaret är; Ja, gärna!Om jag med mina texter om mina erfarenheter skulle kunna bidra med att bara en enda person får upp ögonen för hur autism kan se ut skulle det kännas otroligt meningsfullt.Det hade räckt med att EN person såg mig. Nu blev det inte så för mig när jag gick i skolan. Men trettio år senare och x antal vårdkontakter senare var det en psykolog på en vårdcentral som såg mig och hur jag kämpade, som kände igen och hade kunskap om hur autism kan yttra sig hos kvinnor. Henne är jag för evigt tacksam.

Gillar du inlägget? Likea eller skriv gärna en liten kommentar. På så vis vet jag att jag ska skriva fler liknande inlägg. Dela gärna inlägget i dina sociala medier och hjälp mig att sprida kunskap om hur autism kan se ut 💚

Följ gärna bloggen på facebook för uppdateringar om nya blogginlägg. https://www.facebook.com/omaskerad